.... just nu har jag så mycket funderingar ... tankarna flyger runt i hjärnan och jag får ingen rätsida på dom.

Är förvirrad av mig själv.
Känner jag verkligen så här, varför saknar jag tystnaden, saknar de dagliga smsen, msn praten på kvällarna, de nattliga telefonsamtalen...
Det är bara en vän men jag saknar det så fruktansvärt mycket... Jag kan inte tyda singlerna eller signalerna som inte finns.. ibland kommer det ett litet tecken på nått och sen för att övergå till total tystnad igen.
Jag förstår inte...

Så nära men ändå så fruktansvärt långt långt borta...

Osäkerhet....

Vad jag iaf vet med alla säkerhet... Jag hatar den här tystnaden...