.... det har hänt nått med min familj...

vi har alltid varit pigga o krya, inga större fel än lite slitage på knän, fars axel o mammas rygg som krånglar ibland. Men nu har det vart en svacka, mamma har fått struma men är allergisk mot medicinen och innan dom märkte det så hade alla hennes vita blodkroppar försvunnit och hennes immunförsvar var obefintligt och hon mådde allmänt dåligt efter att ha gått och haft hög puls väldigt länge... vilket resulterade i att käre mor hamnade i karantän i 5 dagar. Men nu är hennes vita blodkroppar på rätt nivå igen men hon mår inte bra eftersom hon inte kan äta medicinen som ska hålla struman i schack! Hon väntar på att få operation, förhoppningsvis inom 1 vecka.

Samtidigt som mamma ligger dålig så hamnar pappa med på lassarettet han blir till o med inlagd för dom tror att han fått en infarkt då han varit snurrig i huvudet och mått dåligt i nån dag. Han har legat inne i 3 dagar nu men nu har dom kommit fram till att det inte är en infarkt iaf utan nått fel på balansnerven och är det så att det är den är det ju mycket bättre. Det är ju nått som går över. Jobbigt om det var en infarkt så man ska behöva oroa sig för att han får nått sånt igen! Han ska röntga lillhjärnan imorgon så vi håller tummarna för att det är ok med den och att det är balansnerven som det är fel på!

Sen ringde bror idag med och han är inte heller den som klagar i onödan, vi har nog ganska hög smärtgräns i vår släkt. Men han hade iaf slagit en hammare på knät, av misstag då, och har knappt kunna gått på en vecka men hade gått till doktorn nu och fått medicin för det var nån inflammation mellan nå senor i knät och massa vätska där.

Dom som vet så krascha min morbror för några år sen med skärmflygare och han har äntligen fått operera sina fötter nu, han operera båda på en gång så nu sitter han i rullstol...


Men man ska väl inte klaga iaf så länge alla lever..... alla kommer ju att bli bra nu iaf!

Men mycket som går genom mitt huvud just nu.. många tankar om alla nära o kära... älskar er!!