Så förklarar man mitt liv lättast. Det håller aldrig jämn nivå, antigen är jag på topp eller så ligger jag i botten... känns så jobbigt men egentligen är jag på bra humör nu men det är så mycket som inte går min väg riktigt som jag vill... Men skönt att veta hur det står till iaf, slippa undra och grubbla över saker.
Men jag kommer ändå undra vart jag kommer sluta i livet.. hur är planerna, jag vill veta.. orkar inte fundera, vill att det ska hända nått stort och bra nu. Det är bara en massa små strul hela tiden. Man orkar inte känslomässigt med allt. Det tar extremt på krafterna. Alla småsaker gör mig lessen och jag känner att jag kan börja grina när som helst... över ingenting egentligen...

Men jag är glad ändå, har funnit nått stort på vägen! =)

Men ändå ...